Kronprinsessan

Det var ett tag sedan jag skrivit. Det hela beror på att jag jobbar från ca; 7:30 - 20:00. Så tid för att sitta här och skriva existerar egentligen inte om jag vill klara av plugget också men ska ändå försöka ge mig tid och skriva mer regelbundet.

Så kronprinsessan idag på SVT, kl: 20:00. Först var jag inte ens säker på om jag vill se den. Inte en till fjant serie som inte har en aning om vad den egentligen ska snacka om, men jag är så himla glad att jag bänkade mig ialla fall!!
Nu vet inte jag hur det är att sitta upp i Stockholm och vara miljöminister men jag vet hur det är att vara politiker och kvinna. Och snacka om att både jag och mamma kände igen oss.
Som på nyårsfesten, där vännerna sitter och snackar skit om poltikerna, om hur dem inte har någon verklighetsförankring, aldrig sett livet. Hon går in på toan, förstörd och säger att hon inte orkar försvara sig här, bland vänner och familj - i sitt eget hem. Och jag vet inte hur många gånger jag sagt det samma till min mamma eller hon till mig. Under bara det senaste året!

Tack SVT för en mänsklig bild av politikerna! Tack för att jag fick känna igen mig...

Igår grät jag (igen!) Jopps. Vi vann guld! Jag grät, tårarna flödade och nog blev jag lite hånad men det tar jag med glädje!! Jag äter härmed upp alla hårda ord jag sagt mot bland annat Foppa och Lunkan! Hoppas alla härmed e nöjda!

Kram

Varför är jag med i SSU?

Jag funderar ganska ofta på varför jag egentligen är med i SSU... Att fundera över sitt medlemskap är nog i och försig bra men på vilka grunder..? När det är pga att man i 19 års ålder inte längre pallar med media. Att börja ifråga sätt sitt politiska engagemang på grund av en massa meningsösa journalister, känns skrämmande. Men så... Så träffar man sina underbara ssu-vänner, som alltid finns där för en. Oavsett om det är politiskt eller pivat. Kanske man inte har samma åsikter om allt/eller det mesta men dem finns där, dem respekterar min åsikt. För vi har alla något gemensamt. Det brinnande intresset för poltik och tron på att man faktiskt kan förändra. Att man kan göra skillnad.
Vart jag än i Sverige vänder, så har jag alltid någonstans att ta vägen.
Förra veckan hade jag Ida, en ssuare från Västerbotten, på besök. Det var då jag på riktigt kunde börja fundera på var jag idag varit utan ssu.
Jag hade varit utan en jäkla massa vänner,
jag hade inte varit den starka tjej som SSU faktiskt lärt mig att vara.
Jag hade varit en riktigt bråkstake.
Usch...det kan fortsätta länge...men allt ja kan säga är att jag är glad att jag gick med i SSU. Tacksam för allt jag fått och kommer få. Utan organisationen...hade jag inte haft underbara vänner för livet, överallt i Sverige.

Jag vet hur tillfredställd jag blir när jag ser min dröm gå uppfyllelse...att få känna att jag faktiskt påverkat människors vardag, till det bättre! Det är få förunnat att få stå/sitta framför från 20 -1000-tals personer och deklarera sina åsikter...men jag får göra det. Vad kan bli bättre?? =)

Tack SSU! Tack IDA!!!

Jag tror på min ordförande

Jag är så trött!
Just nu är jag framför allt trött på media, som aldrig kan låta en vila. Ibland känns det som om medias roll inte längre är undersökande och granskande journalistik utan att dem mer pysslar med pajkastning.
Tillexempel, Aftonbladet, som nu senast lyft upp "kändis polisens sanna version" om vad som hände när Anna Sjödin blev misshandlad på krogen.
Varför? Varför? Varför?
Hade denna Martin Melin varit med vid omhändertagandet av Anna, så hade hans bloggande om detta kanske varit viktigt för tidningarna att ha med men ack nej, han hade bara snackat med sina kompisar. Och det är ju tur att vi alla vet att poliser inte har för vana att hålla varandra om ryggen... eller hur var det nu igen?
Nej, när sådant här strunt lyfts upp, så känns det för mig som om det för både Aftonbladet och Expressen är viktigare att få sålt sina lösnummer än att pyssla med undersökande journalistik!

Jag tror på min ordförande, Anna Sjödin. Jag tror på hennes version, efter att läst det mesta som skrivits och sagts i media, av bland annat för mig enkla anledningar.
1. Anna är den med fysiska bevis, inte den såkallade nattvakten.
Det är Anna som har blåmärken och är sönderslagen, uppifrån och ner. Vakten Babak har
endast kunnat säga att han har några rivmärken i nacken, som han (vad jag vet) inte ens
visat. Och trots att HAN inte har några fysiska skador, behövdes det tre välutbildade (iaf så
hoppas jag att dem har en utbildning) män för att trycka ner Anna, samt hjälp av batong.
Borde inte då någon av dessa män ha skador, dem med?

2. Jag kan inte tro att Anna skulle säga "Sådana invandrare som dig vill vi inte ha i vårt land".
Det finns inte i min fantasi...efter dem gånger jag träffat och pratat med Anna så kan jag
känna mig rimligen säker på att detta inte är något hon skulle säga. Men oavsett om så fallet
är eller ej så är det ganska intressant att vi fortfarande diskuterar Annas sk ord och inte att
vakten skulle kallat henne för "Horjävel" m.m.
Hela den här diskussionen, tycker jag, visar att vi inte kommit så långt med det svenska samhället. Fortfarande är det kvinnans trovärdighet som ifrågasätts men den auktoritära mannen, vars slag fortfarande syns, går fri...

Kanske har jag fel...men för mig känns Annas version rimligare än den såkallade vakten. Kanske är det på grund av min erfarenhet som kvinna, bland nattkrogarnas vakter och i samhället.

Jag bli bara så trött....