Jag tror på min ordförande

Jag är så trött!
Just nu är jag framför allt trött på media, som aldrig kan låta en vila. Ibland känns det som om medias roll inte längre är undersökande och granskande journalistik utan att dem mer pysslar med pajkastning.
Tillexempel, Aftonbladet, som nu senast lyft upp "kändis polisens sanna version" om vad som hände när Anna Sjödin blev misshandlad på krogen.
Varför? Varför? Varför?
Hade denna Martin Melin varit med vid omhändertagandet av Anna, så hade hans bloggande om detta kanske varit viktigt för tidningarna att ha med men ack nej, han hade bara snackat med sina kompisar. Och det är ju tur att vi alla vet att poliser inte har för vana att hålla varandra om ryggen... eller hur var det nu igen?
Nej, när sådant här strunt lyfts upp, så känns det för mig som om det för både Aftonbladet och Expressen är viktigare att få sålt sina lösnummer än att pyssla med undersökande journalistik!

Jag tror på min ordförande, Anna Sjödin. Jag tror på hennes version, efter att läst det mesta som skrivits och sagts i media, av bland annat för mig enkla anledningar.
1. Anna är den med fysiska bevis, inte den såkallade nattvakten.
Det är Anna som har blåmärken och är sönderslagen, uppifrån och ner. Vakten Babak har
endast kunnat säga att han har några rivmärken i nacken, som han (vad jag vet) inte ens
visat. Och trots att HAN inte har några fysiska skador, behövdes det tre välutbildade (iaf så
hoppas jag att dem har en utbildning) män för att trycka ner Anna, samt hjälp av batong.
Borde inte då någon av dessa män ha skador, dem med?

2. Jag kan inte tro att Anna skulle säga "Sådana invandrare som dig vill vi inte ha i vårt land".
Det finns inte i min fantasi...efter dem gånger jag träffat och pratat med Anna så kan jag
känna mig rimligen säker på att detta inte är något hon skulle säga. Men oavsett om så fallet
är eller ej så är det ganska intressant att vi fortfarande diskuterar Annas sk ord och inte att
vakten skulle kallat henne för "Horjävel" m.m.
Hela den här diskussionen, tycker jag, visar att vi inte kommit så långt med det svenska samhället. Fortfarande är det kvinnans trovärdighet som ifrågasätts men den auktoritära mannen, vars slag fortfarande syns, går fri...

Kanske har jag fel...men för mig känns Annas version rimligare än den såkallade vakten. Kanske är det på grund av min erfarenhet som kvinna, bland nattkrogarnas vakter och i samhället.

Jag bli bara så trött....