ÖIS vs gais

Det var med lätta steg jag tog mig till Ullevi i lördags.
ÖIS - gais...det var inte svårt att lista ut vem som skulle vinna. Med någonslags överlägsenhet som slog över mig i ett nafs, började jag psyka min stackars styvfarsa redan innan jag satt mig i bilen. Med syrran och mamma vid min sida, gjorde vi allt för att slå ner honom i sina sulor. Syrran körde med "gais e bajs!" tekniken.
Mamma körde med "Janne, du vill inte åka hem...det kan bli tufft för dig" kommentaren.
Jag slog på allt jag kunde komma på. "Du tror väll inte på allvar att ni ska kunna slå Dick Last?" (Öis målvakt) var nog bland det allra mildaste jag sa.

I kön sprang vi på min morbror Anders (öisare) som precis köpt mössa, halsduk och vantar med öistryck, och kusin Erik (gaisare) som såg alldeles för glad ut för min del. Så jag började självklart (som den sportkvinna jag är) att psyka honom. Han försvarade sig bra och fick in en del träffar, men jag slog nog som vanligt mest under bältet.

Så vad hände på matchen?
Det vet jag inte om jag borde kommentera...jag och min kära mor skrek rösten ur halsen, i frustration och ilska. Min lillasyster försökte hänga på och min styvfarsa? Han satt lugnt och väntade på målen som trillade in.
Det var med tårar i ögonen, en bitter eftersmak i munnen som jag fick ta emot gliringarna och äta upp alla mina ord. När vi mötte morbror Anders var mössan nerstoppad. Nej, det är ingen match jag vill minnas...och det värsta är att jag kommer säkerligen vara lika självsäker den 10/4 då vi möter Malmö FF...=)