Klantarsle!

Klantarsle!
Det är just precis vad jag är. Ja, det har ju dem flesta redan konstaterat kanske... men nu är det iallafall ett konstaterat faktum. Härromdagen när Emma var på jobbet skulle hon ut för att skrämma en grupp. Vid sista trappsteget hamnar foten snett och hon flyger framåt. Just framför kameran. Så fort hon landade och försökte ta sig upp, kände hon att ena foten inte svarade. Med tårar i ögonen försökte hon skrämma gruppen, som i sin tur bara log tröstande åt henne. En viss förudmjukelse i sig. Men det var inte på långa vägar klart med förudmjukelsen för Emma. För sedan kom Lisebergs vakter (2 st behövdes) med en rullstol och körde henne genom hela parken - i smink, kläder och peruk. När dem sedan konstaterat att henne behövde åka till akuten, körde dem henne (snälla som dem var) genom parken igen, till taxin. Allt detta kunde hon bjuda på men att sedan hamna på fel sjukhus, liggandes på en bår, som egyptisk prinsessa. Snacka om förudmjukelse. Men är man så klantig som jag så kan man allt kosta på sig lite förudmjukelse...det kan ju faktiskt vara skön att vältra sig i sin olycka - ibland!
När jag väll kommit rätt, satt jag tio timmar på akuten, för att sedan bli behandlad i en tre kvart.
Det är tur att jag gillar uppmärksamhet!!

Nu är det inte långt till att jag flyttar! En vecka kvar...pirrigt!