Omåttligt road! Men ja e int bitter...

Funderar på att flytta hem och krypa ner i mammas säng igen.

Steg in i min lägenhet med en bunt post som legat och förökat sig medan jag besökte min kära familj och pojkvän. Blev livrädd när jag upptäckte att jag fått en påminnelse från vardera Jämtkraft och Bahnhof som hade förfallodatum den 3/1. Hur i H*vete skulle jag hinna betala en faktura som går ut två veckor innan ja får den?? Men detta räckte inte! Å nej. Det är ju Emma vi talar om. Jag slår vad om att Jämtkraft och Bahnhof satt och tisslade och tasslade och bestämde sig för "Vi jäklas lite mer med Emma". Så de skickar alltihop till Inkasso!! Jag, Emma!! Jag hade aldrig låtit mig hamna på Inkasso. Dessutom gick inkassokravet ut den sista januari. Så vad hade hänt om jag kommit hem på fredag?? Hade jag då fått en betalningsanmärkning??

Detta är varför jag är lite upprörd, eller nej. Omåttligt road.

1. Har inte fått någon första räkning!
Vi skiter i den första och skickar en påminnelse istället...lite roligare...eller?

2. Den har utgått till en lägenhet som jag i längre bor!
Den 1 december flyttade jag till ett hus bredvid. Idag är huset där jag bodde något av en fyktingförlägning.

3. Jag har flyttat mitt internet till den nya lägenheten.
Men räkningen går till min gamla??

4. Fakturan gick ut veckor innan jag fick den!


Men jag är int bitter!

Mamma har gift sig!!

Mamma har gift sig!

Det tog henne 15 år att få Jan (min bonuspappa) till altaret. Eller altaret och altaret, hon fick väll honom framför brasan. Det var ett väldigt mysigt bröllop. De medverkande var; Mamma och Jan (naturligtvis), lillsyrran också jag och Magnus som vittnen. Hem till oss kom en dam som genomförde vigseln. Det var mysigt och enkelt - perfekt för mamma och Jan. Men jag har bestämt mig, kommer den dagen då jag i sinnesförlust byter ring med någon herre. Ja, då ska det ske storstilat!!!
Efter bröllopet bar det iväg på bröllopsresa till Dublin. Men i mamma- och Janne-stil så unnande de sig bara en helg. Samma helg passade då jag och Magnus, Anna. Vilken härlig helg det blev. Vi låg framför brasan och läste, alla tre. Vi tittade på Let´s dance. Vilket nog var sista gången, det går inte se ett pogram från 20:00 till 22:30 för en åtta-åring. Hon blev lite ledsen när det var dags för sängen - alldeles för tidigt enligt henne, detta trots att hon somnade ganska snart som täcket lagt sig över henne. Vi åkte till Lerums badpalats och hoppade, åkte, simmade och bara göttade oss. Detvar en härlig helg som slutade i besvikelse hemma hos mormor. Vi - jag, Magnus och Anna, hade åkt dit för att äta en härlig middag. Vilket vi även gjorde. Sedan var tanken att morfar skulle passa Anna medan jag, mormor och Magnus åkte till operan och såg Arabella. Vad vi såg fram emot den! Och vad besvikna vi blev när vi fick reda på att den var inställd på grund av sjukdom.

Men trots allt så var det en härlig helg!! Nu är de hemma igen och vardagen rullar på som vanligt...

På återsende

Borta bra men hemma bäst!

Borta bra men hemma bäst!
Härligt men väldigt mycket plugg. Jag drunknar i böckernas texter som dränker mig akademiska ord. Det är väll på grund av intresset som gör att jag håller mig simmandes strax ovanför vattenytan. Jag hoppas bara att jag får göra tentan den 19 januari. Att jag hittar något universitet i närheten av Göteborg som släpper in mig. Jag vill verkligen slippa göra min första salstenta som en omtenta. Vi kan väll alla hålla tummarna!

Sen måste jag göra ett inlägg angående vår blivande kultur i det borgerliga Sverige. Är någon överraskad?? Regeringen drar statligt stöd till de regionala kulturinstitutionerna. Göteborgs Operan "förlorar" ungefär 3,6-3,7 miljoner kronor...

Skyll inte på mig. Jag röstade rött!

Efter ett hett jullov

Efter ett hett jullov befinner jag mg återigen i den mysiga men ack så lilla staden
- Östersund.

Ska jag skratta eller gråta? Jag vet inte. Jag är glad att träffa vännerna igen. Eller ja, Jenny! Det märks att vi saknat varandra. Vi hittar alltid tid mellan sidorna i böckerna om "Internationella relationer" och finner oss pratandes med en témugg i varsin näve vid köksbordet.
Emelie har jag ju tyvärr inte träffat än. Men det får bli snart. Jag saknar henne...

Men jag saknar redan Götet. Jag älskar staden, jag kan inte hjälpa det. Jag är fast. Kan ju även bero på vännerna och pojkvännen samt att familjen är där nere. Jag önskar verkligen att jag kunde slå ihop Götet med Jenny och Emelie och skolan. Tänk vad bra det hade varit!!!